En dag i vintras var jag och min goda vän Aila ute på en gemensam jogging-runda och kom överens om att vi den 3:e september skulle genomföra tjejmilen tillsammans.
Det är sagt o gjort i skrivande stund!!
Vi lät helgen bli en familjefest som vi firade hos dem i Vallentuna från fredag till söndag.
Vädret var varmt som en sommardag på lördagen trots att datumet visar på höst. Vi hade med oss överdragskläder, men de blev kvar i väskan hela dagen i väskorna.
PÅ VÄG MOT DAGENS ÄVENTYR
Två timmar före start var vi på plats på Gärdet i Stockholm och minglade runt bland andra deltagare och sponsortälten (som inte var så många). Lite nervöst var det, men inte i närheten av hur det var på det förra loppet i Mora.
KOLLA IN OSTKAKOR-TÄLTET
och speciellt då killen som går o fyller på med sylt i dessa (!)
Myglade in mig i ett snäppet längre led framåt i starten än vad min nummerlapp tillät för att få en bra start. Jag ville slå mitt personrekord och jag hade en önskan om att komma in i mål på en tid under 50 minuter, så starten kändes viktig då det var 25 163 andra som deltog. Höll en plats till vänster i hoppet om att de övriga skulle hålla till höger som tävlingen rekomenderat de som inte skulle springa om. Dessutom längst fram i ledet för att få lugnt tills jag kom ikapp starten innan.
Hade sikte på att lägga mig efter en liten asiatisk tjej som såg laddad ut för att få draghjälp.
UPPVÄRMNING OCH STRETCH
Starten för vårat led gick kl 13:12 och jag höll mig till planen som flöt på perfekt förutom att den lilla asiaten inte alls var så pigg som hon utgett sig för. Efter några hundra meter var hon ur matchen, så jag hakade på två andra tjejer som sprang oberoende av varandra. Jag önskar att jag träffat dem efteråt så att jag kunde ha tackat dem. Vid 8 kilometer så slackade de av och jag borde ha tackat då och bett dem haka på mig en stund, men fann mig tyvärr inte.
Jag kände mig stark igen då efter en dip vid 6 kilometer (som det brukar vara för mig). Sen blev det mer publik runtom och vips dök mamma o Cajsa upp med glada rop och jag bara flöt på ända in till mål. Där var Johan, pojkarna, Ailas man Tomas med barn, Jennies man Micke (våra Eskilstuna-vänner) med barn och tjoade fram mig. "Bara 100 meter kvar nu mamma" hörde jag Edor ropa.
Då blev jag så glad.
Önskar att jag satsat lite tuffare den sista kilometern, men är absolut supernöjd. Nådde mitt mål och kom över linjen efter 49:14 minuter. Plats 633 var min. Kan även tillägga till min fördel att jag faktiskt bara sprungit milen vid fyra tillfällen.
TVÅ NÖJDA LÖPAR-KOMPISAR
som blev uppvaktade med rosor
En annan vinnare var Isabellah Andersson som tog hem segern av detta lopp
ISABELLAH ANDERSSON
UNDERBAR HELG helt enkelt, med bra löpning och resultat för både mig och Aila, trevligt sällskap med god mat och goa barn och dessutom kalasväder!!!
FIRADE MED SKUMPA SÅKLART
Inga direkta löparmål kvar nu, så nu ska jag bara njuta av all träning under hösten och göra sånt jag mår bra av och som håller mig pigg och glad.
Kanske blir längdskidor nästa utmaning?! Har inte åkt sedan jag var barn.