Ja, jo.....nääääää, stämmer inte.......på mig.
Nog för att jag inte var super-duper-pigg imorse då jag 05:30 skulle ge mig ut på min mans cykel, men hallåååååå! :o)
Jag fick inte över mitt ben vare sig över ramen eller förbi barnstolen i bak då jag hasat mig iväg över gräsmattan. Halkade och blev blöt efter nattens regn.
Tog nya tag och fick liksom lägga ner cykeln innan jag lyckades få benen på sina rätta ställen. Phu, äntligen iväg.
HELA vägen till första kurvan där jag tappade handväskan som jag trodde att jag säkrat fast i barnstolen. *Kanske ska jag köpa en cykelkorg till min man julklapp*
Gjorde om benproceduren.
Nu då?!
Nä! Hade glömt att jag borde tända lamporna då det faktiskt är riktigt mörkt ute vid den här tiden på dygnet. Gjorde om bengrejen.......igen. Började få lite kläm nu. :o)
Att det kan vara lövhalka nu på hösten var inget som fanns i mitt minne då jag tog den skarpa svängen över stora vägen. Tjolahopp, nu var jag på markläge igen. Klarade mig bra dock, men ni vet den där känslan av att någon skulle ha sett dig vurpa satt i. Den som gör att man fullkomligt skuttar upp på cykeln igen och trampar på som om inget hänt. Jag vågade inte ta av mig vantarna för att kolla handflatorna förren jag var framme på jobbet.
Trampade på bra nog eftersom jag helt plötsligt fick en deja vu om hur det var att cykla hem till mamma och pappa under mörka kvällar. "bara fram till nästa stolpe, bara till den där stenen......, tänk om det står någon där." *pust, frust och flämt*
Avslutade med att nästan krocka med den första personen jag såg idag i järnvägstunneln där jag vet att en man mördades för något år sedan.
Tog trapporna upp till min arbetsplats där jag skulle lösa av nattpersonalen då jag kom på att jag glömde stänga av de där jä-la lamporna. Ingen varningssignal som larmar där inte. Tacka vet jag vår sharanbuss.
Jag ska hem idag oxå klockan 14. Se upp!!!! :oD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar