tisdag 22 april 2008

Hur ror man till land då vågarna aldrig hjälper en?


Mina muskler värker av mjölsyra och andningen är tung. Men jag ska banne mig inte ge upp.


Vad jag vill antyda till är att jag känner att så mycket går oss emot hela tiden. Är livet alltid så här, då vill inte jag vara vuxen längre. Papper ska fyllas i, man ska deklarera, tider passas och räkningar betalas med mera, med mera.

Förutom detta så ska det tillkomma konflikter med arbetsgivare, facket, föräkringskassa, läkare, gamla husköpare. Tycker det är så mycket negativ energi som pyser ut hela tiden.


Men det händer mycket glada saker nu oxå. Resor, inkommande pengar, vårväder och nya aktiviteter. Man får försöka samla ihop det till en jätteåra, så att man kan paddla på av bara helskotta. :o)


Bifogar en bild på en av våra stora glädjekällor.

Inga kommentarer: