Då man spottar på en myrstack så börjar myrorna genast gadda ihop sig och samarbeta för att skydda sig och stötta varandra, men den övriga tiden så kämpar de alla på var och en på sitt håll.
Jag känner mig ofta som en myra. Tänker mig att jorden är en myrstack och här kommer lilla jag vandrande, bara en av miljarder och har ett mål med min promenad. Kanske till coop för att inhandla mat till den jag har kär, dvs myrdrottningen Johan och våra barn. ;)
Just nu så gaddar vi ihop oss, alla som vill skydda varandra från de här som drabbat mamma och oss medmänniskor. Jag blir lika överraskad, men såklart glad då jag kan känna att inget är så starkt som våran instinkt till att älska varandra. Sann kärlek kommer innefrån.
Mamma ska få veta hur det har varit under den här tiden då hon kommer hem. Jag tänker berätta om hur stort stöd det finns runt oss. Tex så blir släkten något varmare, vännerna kommer mer nära, människor av alla slag bryr sig helt fantastiskt.
Tex kom det ett mail från en av hennes vänner/kollegor idag där hon meddelade sin sorg och delaktighet. En annan vän/kollega hade sms:at sina vänner och bett om en bön för mamma och flera har ringt och erbjudit sig hjälpa till om de kan och beklagat oturen. Alla sitter i samma båt och ror åt samma håll.
♥♥ Alldeles underbart ♥♥
1 kommentar:
Ja visst är det fantastiskt att känna att det finns en hel massa människor faktiskt tänker och bryr sig när det är tufft! Kanske kan vi lära oss att visa lite mer av det till vardags också...
Kram Gunilla och Claes
Skicka en kommentar