Ikväll gick jag för att möta Jossan vi busshållplatsen. Hon klev av bussen och hade då ett allvarligt samtal i telefonen. Då hon lade på så berättade hon upprört hur den busschaufför som just lämnat av henne betett sig riktigt illa.
I stadsdelen Strömsbro står ca tio ungdomar och väntar vid busshållplatsen, varav Josefin kände igen fyra som skulle kliva på bussen som hon redan satt på. En vän vinkar stort med båda armarna iklädd en vit tröja.
Och vad händer??? Jo, han ignorerar dem och åker förbi. *blir så arg*
Jossan går fram och berättar att hennes vänner skulle med och ber honom stanna för de springer efter bussen.
Vad gör han??? Jo, han fortsätter att åka. *blir jättearg*
Josefin går fram igen och frågar honom varför han inte stannade och han säger att det inte stod någon där. Efter diskussion går han med på att det stod två där och att en vinkade. Men att han uppfattat det som en hälsning till en vän på bussen. *blir asförbannad*
Tänk om var det fara för någons liv då man viftar så?! Är det en anledning till att stanna också kan jag tycka.
Jossan ber om telefonnumret till hans ledningscentral och ringer upp dessa inför honom och han bara ignorerar henne. Och nu kommer jag in i bilden.
Bestämt och besviken går jag till sista hållplatsen där han parkerat för att tala i sin privata mobil. Knackar på och ifrågasätter hans beteénde och han har endast till försvar att tjejen borde inte ha vinkat så kraftigt!!!!
- Alltså! Det ingår i hans tabell att hinna stanna på samtliga hållplatser vid behov och han nyttjade ca FEM på hela sträckan så tiden borde ha funnits. Han förklarar hur han minsann kört i 21 år och kunde det här.
-Då sprack bubblan och jag sa åt honom att det nog var bäst att byta jobb nu. *argare än argast, men fortfarande behärskad*
Väl hemma ringde jag ledningscentralen som hade full förståelse och berömde Jossan för hennes mogna agerande och hon skämdes för sin kollega. Tänk att ditt barn inte kommer hem med sista bussen då Ni bor på landet pga en sån här skitstövel!!!
Ha hade heller inte svarat på ledningens anrop i radion på begäran berättade hon.
Han fick sig nog en läxa så nu stryker vi ett sträck över det här och hoppas på att hon slipper drabbas fler gånger. För på bussen ska mina barn känna sig säkra tycker jag.
P-U-N-K-T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar