Jossan är 16 och ett halvt år ung nu och det händer alltid mycket i hennes liv, ändå kan hon tycka att det finns stunder som är långtråkiga.
Hur är det möjligt?! 
Jag var med henne på skolan igår på utvecklingssamtal och jag kan inte annat än vara en stolt förälder efter det.
Hur får hon ihop 18 timmars arbete på pizzeria, hästarna/ridning/tävlingar, vänner och heltidsstudier varje vecka?
Än så länge går det om än nätt och jämnt ibland med orken. Det kan slita på både henne och mamman. Så lite bättre prioriteringar av tiden och aktiviteterna ska ses över.
Jag beundrar hennes personlighet som gör att hon alltid/oftast når sina mål.
Du är underbar Jossie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar