Åbyggeby-by

Vi har bott i Åbyggeby i 3,5 år nu och trivs väldigt bra. Vissa kan tycka att det är långt utanför stan, men så känns det inte alls. 20 minuter med bussen, precis som då vi bodde på Sätra och då får vi uppleva det vi vill ha i omgivningen.

Igår, efter ett svettigt träningspass på vägen hem så såg jag att skylten vid vägen i byn visade att bastun var öppen för tjejer och vad kunde vara mer lämpligt sätt att börja helgen på?! Fick 40 minuter i trevligt sällskap av by-brudar, en härlig bastu, nytränad och sedan att få komma hem ren och redo för fredagskväll med familjen.

ÄLSKAR att bo här!!

Lunch-date

Det var en bra dag på jobbet idag.

Vi hade möte inför att kollegorna på långtidsplaneringen ska övergå till sina egna uppgifter igen efter att ha stöttat upp oss på korttiden.

På måndag kastas vi ut för stupet igen och det är bara att räkna med att vi får ett tufft klimat med många beställningar som ska tas om hand fram till hösten.

Men det känns bra ändå, vi visste ju det innan... På lunchen mötte Emelie (min kusin) upp mig utanför entrén med lilla Charlie som snart är 5 månader. Vi åt mat på Wayne´s. Så ljuvt söt var han, men så HIMLA trött.

Jag fick aldrig se hans ögonfärg ens. :)

Det var skoj att träffas för vi har inte pratats vid riktigt på många år. Nu hade vi ju inte så mycket tid, men det var värdefulla minuter.

Garmin Forerunner 305 GPS-klocka med pulssensor

INSKAFFAD och jag är så glad!!

Älskad

Jag är älskad av flera och det känns ju alldeles underbart att veta.

Ibland så tar man det lite för givet bara, men det är väl så livet är verkar det som. Jag försöker tänka och känna efter ibland och uppskatta det jag har.

I helgen var det två av mina genom tiderna bästa vänner som tänkte på mig och det värmer så mycket. :)

I ett kuvert med brevbäraren kom ett kort fyllt med skratt och styrka från ett välkänt troll som jag känner och av en annan vän fick jag en personlig hemstickad mössa som jag önskat mig tillsammans med ett vackert skrivet kort med betydelsefulla ord.

Se den fina mössan och korten

TACK mina älskade vänner.

Ni är ovärderliga.

Nymålat

ÄNTLIGEN... ...så fick vi tummen ur och sprätta upp burken med målarfärgen som inskaffades för flera månader sedan. En fondvägg i vardagsrummet. Sim-sala-bim vad fint det blev.

Strömsbro P -03

Pojkarnas första lagfoto är taget,

och mamman är nog mer stolt än dem.

;)

Själv ingick jag aldrig i något lag som ung och det kunde jag sakna ibland vet jag, så jag hoppas och tror att det här är deras start på något långvarigt som de kommer att gilla.

De hade träning idag

Konferens

Varit i Hallsberg/Örebro två dagar i veckan och fått lite mer kött på benen i arbetslivet tillsammans med mina när-kollegor runtom i Sverige. Mycket givande och jag ser fram emot nästa gång.

Vi gjorde ett studiebesök i rangertornet i Hallsberg.

Kunde ej gå in till driftledningscentralen pga rådande problem med riven kontaktledning mellan Hallsberg-Laxå tyvärr

Vi höll till i Green Cargo´s lokaler och passade på att träffa några ur deras stab

Jag och två kollegor på sightseeing i Örebro

Döden

Jag är inte rädd för döden.

Inte alls, det känns som något naturligt även då den kommer för tidigt för många. Det är liksom livets gång.

Men jag blir ändå väldigt berörd.

Det är jobbigt att leva då någon dör i ens närhet och jobbigt då jag ser hur vänner/kollegor som förlorat sin vän.

Man BLIR ledsen, så ledsen fast man vet att det är så livet är.

Wii

Jösses vad det spelas wii här hemma nu.

Spelet köpte barnens mormor till dem och det kunde inte varit mer uppskattat än så här.

Ikväll har det varit lugnt med spelandet för vi har haft besök av min älskade Rosie, Gustavs vän Milton, Edors vän Kalle och Joffas vän Magnus. Fullt hus med andra ord.

Rosie hade opererat näsan och var väldigt.....vad ska jag säga.....osöt. Lik en seriefigur med sin stora näsa fylld med tamponger och utstickande rör i blodad färg. En skönhet klär i allt sägs det, men inte i detta fall. :) Men jag älskar dig ändå systra min.

Nu kommer hon kunna andas bra dock och det är viktigast,.....Såklart.

Chins!!

Vad är det för påhitt?! ;)

Till antagningen som utmanare till gladiatorerna ska man som tjej klara att göra 8 chins.
Okej, det verkar svårt tänkte jag.
Idag provade jag......och JA, Det ÄR svårt.
Jag kände mig dundermesig som ens tänkt tanken att åka på uttagningen.
Skäms på mig. =(

Men alltså det är ju en lite dröm som skulle vara SÅ kul att testa.

Löpningen har jag inga problem med att klara av och jag står rätt stadigt och är stark då jag boxas. Jag trodde faktiskt på mig själv tills idag.

Men jag ger inte upp SÅ lätt. =)
Johan fixar nu så att jag ska kunna träna det hemma och jag ska till gymmet varje dag för att träna och kämpa.
Märker jag resultat innan fredag så ska jag anta utmaningen eftersom jag då har dryga 4 veckor till på mig att få till det, annars så får jag nog inse mina begränsningar och nöja mig med att se på teven som de flesta andra.

~~*~~*~~*~~*~~*~~

Efter jobbet körde jag cirkelfys-pass och tog mer vikter än vanligt för att utmana mig själv.
Fick ont i huvudet direkt efteråt, men den gav sig snabbt. Skulle vilja springa milen, men en öm punkt i rumpan har dykt upp och det känns inte bra. Smörjer med ormsalva och ska köpa mig nya löparskor då lönen kommer. De jag har nu har gjort sitt för ett tag sen tror jag minsann, men de är ju SÅÅÅ sköööna.