Ja, att vara förälder till en tonåring har man ju hört ska kunna vara lite speciellt och jag är beredd att hålla med. Det liknar inte mycket av det man haft tillgång till de senaste 12 åren.
Men jag ÄLSKAR verkligen livet med Josefin då det fungerar. Så härligt att se henne bli sin egen person, skapa sin egen framtid och hur hennes egenskaper får utvecklas.
Till stor del är det bara att följa med på hennes resa och inte göra så mycket. Men en stor del av min tid som förälder nu går åt till oro, skjutsningar, förväntan, gnat, saknad, besvikelser, gråt, förundran, detektivarbete m.m. Tyvärr många saker som tar min kraft, men dessbättre så ser man ju längre än vad näsan räcker och då blir jag alldeles varm och nöjd och glad.
Jag var absolut inte beredd på att det skulle vara så här och jag tror inte många är det, för det liknar inget annat.
Snart är den här tiden förbi och jag har ett mindre barn i hushållet och det kommer vara en seger i sig att se henne ta sin student, skaffa eget boende, arbete, familj...........då kommer lönen och jag kommer om möjligt vara mer glad då än i dag över att berikat vår jord med tre människor.
Ni är mitt allt mina älskade barn och Ni är alldeles underbara var och en på erat eget vis. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar